Hej!
Det är jag som är den nya. Även om jag inte ramlat genom livet oanvänd. Men jag är ny för dig, och ovald av dig då jag valdes av din gamle. Jag vet. En märklig konstellation. En ansträngd situation. Men jag är snäll. Och egentligen ointresserad av dig, men då du påverkar min tillvaro och jag din så kan jag inte vara det. Så jag väljer istället att vara så vuxen och vänlig det går, för jag vill ju att alla i vårt utökade vi skall må och fungera bra. Enskilt. Ihop.
Jag skall inte ljuga. Rollen som den nya stör mig. Får mig känna mig billig och andrahandsmer än jag vill tillstå. Jag avundas ert Er historia, hur du är självklar i varje del av han och hans tillvaro. Vilket är självklart. Då du är viktig, osuddbar och jag faktiskt är dig tacksam: För utan dig hade inte han varit Han. Så tack.
…Men det gör mig mindre obekväm med att inte otvivelaktigt vara kvinnan i hans liv. Fast jag är det nu.
… Men det gör mig inte mindre obekväm med att du tar så stor plats i hans liv. Som delas med mig.
Men dom menen är främst sådana men som ekar i mitt huvud. Inget som färgar vad jag säger och gör. De är mina egna martyrmen och jag försöker jobba bort dem.
Jag vet att när min gamle hittade sin dåvarande nya, så var hon tämligen oviktig för mig. Eller snarare helt oviktig. Tills jag insåg att hon var inte oviktig för mina barn. Så jag fick tänka om. Acceptera. Svälja stolthet och en idealistisk syn om hur det borde vara och istället börja ta tag i det som var. Och där och då när den nya fortfarande var den gamles vilket hon inte längre är, så tyckte jag mest att hon skulle hålla sig långt borta. Tills hon visat sig vara beständig. En åsikt jag fortfarande iofs innehar. Dock har jag kanske blivit mindre kategorisk. Då vägen mot beständighet är inte är självklar. Speciellt inte i nya konstellationer.
Jag vet inte vad jag vill säga. Egentligen. Mer än Hej. Och att medge att det inte är enkelt.
Istället för den gamla eller den nya kanske den rätta? Det känns på nåt sätt bättre än den nya. Den rätta är ju olika i olika delar av livet. Den gamla var den rätta, då. Du, den nya, är det rätta nu.
Förstår att det är svårt. Jag har inte upplevt det ur det vuxna perspektivet. Bara ur barnets.
Det är svårt. Men är man ödmjuk och öppen inför att det är svårt då tror jag att man har stora chanser att göra något bra av det.
KRAM
Jo.. Den nya ekar illa i hela mig som benämning. Vi gör så gott vi kan mot barn och ex och varandra, vilket iofs känns bra men det finns säkerligen massvis som görs fel. Vi försöker.
Kram på dig
Så där kan jag också känna. En oresonlig svartsjuka mot allt de fortfarande har, på allt hon har fått dela med honom, på allt de har fått göra. På att hon fortfarande har så stor del i hans liv, att hon så självklart finns där. Och det gör mig rosenrasande att jag känner så! För jag är inte svartsjuk vanligtvis, och har heller ingen anledning att vara det. Men ändå…
Och att vara någons “nya”.. Mmm, men det är ju så det är. Den rätta funkar inte, för rätt är ju rätt vid rätt tidpunkt.
Jobbar på inombords jag med..
Kram!
Precis så! För det är ingen svartsjuka men ett litet men ändå som gör mig tokarg på mig själv att jag öht fastnar på emellanåt.
Anledningen till att “den rätta” funkar i mitt huvid är för att den är just tidsberoende. Det handlar om NU. Man kan ju inte egentligen lova något om imorgon, även om man gör det. Det man kan säga något om är NU och vad man har för avsikt med framtiden. Men inte vad framtiden egentligen kommer att ge.
Vet att jag är neg och pessimistisk. Men så ser min verklighet ut. Och har alltid gjort.
Jag reagerar på den rätta ned lätt andnöd av dålig karaktär. Jag håller med ju om att det enda jag kan lova är nu, absolut. Plus att jag kan lova att vårda kärleken, så när en framtida dag kommer när allt inte är guldglitterochkexchoklad så lovar jag att kämpa istället för att ge upp vid första tristessen.
Så jag gillar inte den rätt. Jag gillar ordet partner.
Oj vad svamligt…
Partner. Det rullar inge bra i munnen. Jag vill ha nåt rundare och trevligare
Måste man kalla det nåt? Det är vad man lägger i det som är viktigt. Och allt du lägger i det låter jätte bra!