Vad får Du för mat?

Bland mina oglamorösa kastruller och slitna vispar ryms all min kärlek. Att noggrant blanda sushivinäger med socker för att rulla sushi till mig. Att anarkistiskt hacka lök i skitsamma vilken form till tomatsåsen. Att riva rosmarin till den ugnsbakade potatisen.

I mitt hem hänger tusen utklippta recept. Som jag tittar på. Struntar i att följa då recept oftast saknar något. Den lilla pricken över. Men jag tittar på dem. Som en trånsjuk tonåring som vill röra dem alla. Smaka lite. Smaka mer.

För varje rätt väljs speciellt för berörd gäst. Och mitt humör. Varje utklipp är därför inte bara inspiration: De äro även en underbar afton med matchande samtal. Som frk Lena som i helgen föräras med en teriyakilax innan ostbrickan dukas fram i trädgården för sommarens sista gräsmattesamtal.
Lax till Lena, då hon kommer att spinna av dess .. fräsha lätthet. Mamman storbesöker senare i höst får sin lakritssemifreddo för jag älskar att se hur hon kämpar med lusten att slicka tallriken.

Jag undrar vilken mat Du får…

Idag har jag annars storlagat mat. Till mig. Vilket för en matnörd är lite som melodifestivalen för Pernilla Wahlgren: oemotståndligt och lätt rusframkallande.

I mitt käk har jag rivit citronskal, krossat dillfrön och hackat hackat hackat. Det blev fransk fisksoppa i mormors stora saftgryta. Och gårdagens potatis omvandlades till ett pajskal som fylldes med smörstekta kantareller och Västerbottenost. Och barnen tyckte de kunde göra drömmar.

Det luktar… hemma.
Det smakar bra.
Och det är kärlek!