Jag överlevde kraschlandningen. Gick på rent adrenalin. Ignorerade skit då jag inte orkade hantera det. Bara överlevde. Andades in, andades ut och bara hoppades att jag skulle kunna gå ut från det i ett stycke.
Jag gjorde det av bara farten. Och efter ett år var jag förvånad att jag fortfarande levde och inte hade brytit ihop eller ramlat omkull.
Så jag hade överlevt och trodde mig allt var klart. Redo.
Men det visade sig, att det var bara mellanlandningen. Att få mig hel och ren nog tills jag orkade bearbeta allt jag ignorerade då. Åratals sen. Jag har haft det på känn. Låtit kilona sätta sig på mig, samtidigt som jag sprang vidare genom livet. Oklar. Fast stabil ändå. På ytan en klippa, som folk klappar på axeln för min styrka. Mitt mod.
Men – ytan visar sällan allt…
Nu när jag börjar bearbeta kroppen för att eliminera de kilon som skyddat mig som en borg, nu börjar själen påminna mig. Om saker som gjort ont men som jag inte riktigt orkade analysera eller ens ta in då. Flera år senare poppar det upp. När jag är klar. På pappret i alla fall.
Men, man blir väl inte klar med livet eller sig själv. Någonsin.
Och precis som då, får jag bara ta tag i det. Det går nog fortare denna gång, då skygglapparna sedan länge är slängda och jag är villig att se på även om svaren blir obehagliga för mig själv. Jag är redo att ta tag i alla delar av bagaget nu.
Så att jag kan sluta överleva och faktiskt börja leva.
Sedan önskar jag faktiskt mig ett år av ren lycka. Till mig. För mig. Jag har förtjänat det. Jag har en hel jäkla busslass med god karma som borde kicka in snart.
“Ignorerade skit då jag inte orkade hantera det.”
On the spot! Den snor jag rakt av. Den är som klippt och skuren för mitt liv just nu. Tack.
Sno på du, även om jag önskar att trevligare tillstånd kunde tillskrivas oss båda
Det tar tid … allt tar tid … säger en gammal skata snusförnuftigt. Hon har ju inte ens varit med om det hon tror … antar … gissar … att du har varit med om …
en jobbig skilsmässa … en stor kärlekssorg
Men du är en modig kvinna Åsa … som tar tjuren vid hornen … när det är dags. Man kan ju inte lösa allt på “killevippen” heller …
Massor av kramar!
Kroppen/själen är en makalös manick som hjälper en på vägen: ger mig inte mer en enligt utmaning att klara. För själva skiljsndet , kärlekssprg och det akuta svarta avhandlade jag själv och med hjälp från professionella relativt fort. Men då gömdmen min kropp gömde mer av det svarta då… Sånt som… Bara låg där helt obearbetat..
Mod? För mig handlar det inte om att jag inte har något val. Jag skall leva mitt liv och njuta av varje sekund av det och det går inte med sån här skit som förstör min nattsömn och dagsro.
Ut ska det. Och bara att säga DEt högt känns bättre
Den där rackarns karman som borde kicka in verkar ha sina egna idéer om när det ska ske.
Ack för väl medveten om det…. Men den som väntar på något gott..
Vi har nog haft lite liknande tankar, nästan samtidigt. Du har ju så rätt, tänker jag ju därför när jag läser.. Man blir aldrig klar med livet, med sig själv. Men man får ta det i småportioner liksom. Gå runt sakta, ett år i taget. Jag ska snart vandra in nästa. På lite lättare fötter. Kanske.
Hoppas din goda karma klickar in.
Och på ett sätt är det väl en väldigt behaglig tanke att man aldrig blir klar heller. ATt sitta ner och rulla tummarna har aldrig lockat mig.
Grattis till de lättare fötterna, må de vandra på vackra vägar
God karma ftw. Jag har också en jäkla massa plus på karmakontot. Jag väntar!
Hej! Har läst din blogg ett tag nu! Mycket bra blogg! Har själv just klarat av första året som skild och ensamstående tonårsmamma! Förbennat tungt men börjar se ljuset i tunneln. Och detta inlägg… passar så totalt in på mig med. Har överlevt men lever inte mitt liv än. Jobbar på det, som f-n. Ursäkta svordomen. Jag fortsätter läsa bloggon. Var så säker!
Tack… Och kämpa på! Livet är för vackert att bara försjunka i bitterhet och tvivel
[...] jag har all tid. För jag har hittat en bra grundsten. Och skissar på en livsritning. Rate this: Share this:Like this:GillaBli först att gilla denna post. This entry was posted in [...]